Katastrof!

Åh, vilken inte alls rolig eftermiddag jag har haft! En ordentligt gnällig och sur son bjöd slutet av denna dagen på, ingenting ( då menar jag ingenting ) passade herrn - bakgrunden till allt detta var såklart övertrötthet. Han vaknade 5 imorse och har endast sovit middag under cirka en timme under hela dagen.. bortåt eftermiddagen började han bli trött och jag jublade inombords - pga att jag själv var riktigt sjukt trött och bara ville sova en stund. Så för ovanlighetens skull bäddade jag ner mig i soffan när han somnade, och hann precis slumra till när han givetvis vaknar ( om han ens sov från början ). Sen började krigandet..

Jag kämpade och kämpade med att få honom att sova, och detta enbart för att han var jäkla trött, men av någon anledning verkar det som om det är svårare att få dem och sova ju tröttare dem är? Till slut tog jag upp honom och bäddade ner honom hos mig i vår säng, det brukar alltid funka när inget annat går.. men icke. Det bökades, gnälldes och skreks. Mat skulle han inte ha, blöja byttes, provade att sjunga/vagga/klappa på, leka,busa - you name it! Men inte då.. Bad till högre makter att han skulle somna, men det var inte en jävel som lyssnade.

När Kent kom hem var jag så trött och frustrerad att jag bara ville ruttna ihop i en hög och dö - ungefär så kändes det. Jag har varit vaken sedan strax före 5 och underhållit en vild liten grabb och när jag för en gångs skull känner att jag också skulle kunna tänka mig en tupplur ( när han sover ) så bara skiter sig allt..totalt. Helt bisarrt! Nåja, när Kent kommit hem så drog jag för gardinerna i sovrummet och släckte ner totalt, sen bäddade jag ner mig i sängen och vilade - GUDOMLIGT! När jag steg upp igen hade han lagat mat och tagit hand om lilleman, som äntligen var redo att vila - och han sover ännu. Jag är totalt slut i huvudet och kroppen, ögonen svider och jag känner mig som ett roadkill - tänk som dem små liven kan slita ut en  =) Nu ska jag bädda ner mig i soffan med min gubbe och mysa framför tv:n. Trevlig helg allesammans!

Kommentarer
Postat av: Petra

Välkommen till mammalivet ;-) Men förstår dig till 100%.. Varit med om det själv o snart är det dags igen :-) Men håll ut det går över sån tur är :-)

2009-11-20 @ 21:47:40
Postat av: Sofia

Vi har såna dagar här med kan jag lova, frustrerande värre och jag tror du har rätt i att ju tröttare de är desto mer bråkar de, eller snarare så kommer de nog över en trötthetsgräns som gör det omöjligt för de små kropparna att få tyst på de myror de har i brallan och slappna av. Det är då man skulle ha en au pair som kan ta över :D

2009-11-22 @ 12:54:09
Postat av: ♥ Jasas

Ja man får verkligen känna att man lever. Vem fan kom på ordet mammaLEDIGHET?!



Stor kram till dig och lillen!

2009-11-22 @ 19:23:15
URL: http://jasas.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0