Josefin - Mamma till världens finaste Liam

Här kommer världens snyggaste gravida tjej som nästan precis klev ur sängen.. orsaken till denna "snygghet" (förutom) att jag självklart bara är jävligt snygg,hah) är att jag är alldelles röd och sårig under näsan, kritvit i ansiktet, röd och glansig i ögonen och svullen/torr om läpparna. Om inte det är sexigt  - så vet jag inte vad som är! Känner mig son en porrstjärna, eller en drottning, same shit beroende på vem man frågar ;) nåja, jag känner mig iallafall sunkig som fan, ansiktet ser ut som det nämns ovan, jag har nog världens oattraktivaste kläder på mig ( ett limegrön avklippt linne och ett par rosa pyjamasbyxor med vita snobben) håret är lagom smutsigt och uppsatt mitt på skallen och ser ut som ett fågelnäste.. kroppen vet jag inte ens, då jag inte har något luktsinne så är det inget som bekymrar mig vidare mycket. Dusch har inte ens varit att tänka på då jag är övertygad om att vattenstrålarna kommer att ha ihjäl mig eller åtminstone ge mig men för livet..orken finns inte helt enkelt och heller inte engagemanget. Jag orkar och tänker inte göra ett skit helt enkelt, det är rätt skönt.. annars är jag lagom kass på att bara sitta ner och göra just "ingenting", så detta passar ju kanske bra, som en liten "vilopaus" ? Fast man kunde ju mått bättre.. och ser man sig omkring blir man bara tröttare.. snorpapper täcker halva vardagsrumsbordet, sängen är obäddad, det ligger täcken och kuddar i soffan, glas och nässpray står framme.. det bara skriker misär.  Men men, vem orkar bry sig? :D

2 dagar kvar att jobba och var är jag? Inte där jag borde vara iallafall, pratade med min mamma i telefon igår som sa till mig " nu är det du som stannar hemma resten av veckan, hör du vad jag säger " ...följt av.. " du kan inte gå och jobba när du är såhär " osv.. Ja, jag kunde bara skratta, det är som att bo hemma igen och vara "liten".. fast liten är man nog egentligen alltid i mammas ögon, trots att man är 25 år, gravid och bor drygt 70 mil längre bort. Jennifer vet vad jag menar :) Jag får se, om jag gör som mamma säger, tror inte det blir aktuellt med jobb imorgon, men jag skulle hemskt gärna vilja gå på fredag.. fixa det där sista nödvändiga som lämna in nycklar osv och säga hejdå till alla. Vi får se!

För övrigt ( om ni bortser från ett brutalt inlägg av gnällande ) så är allt bra.. Kent satte ihop spjälsängen igår kväll så nu står den här och ser fint ut - vilket bara gör att man längtar mer och mer efter den lille. Nu ska jag vi bara handla dem sista småsakerna, samt hämta hem skötbordet vi beställt och vagnen..åh :) Och snart är denna veckan slut, på lördag ska jag hem till Nici på en liten tjejkväll som vi planerat - ska bli skitskoj! Måndag är det dags för barnmorskan igen och denna gången har jag typ 1000 saker jag måste fråga, eller nästan iallafall. Sen ska jag baka en massa, iallafall lussebullar och pepparkakor.. kanske, annars på onsdag. Nu har man ju helt plötsligt en massa tid att göra allt möjligt ( som man orkar ) ..  det känns rätt trevligt måste jag säga, fixa och trixa, träffa alla vänner oftare.

Jag har många, många listor att bocka av! Ni som känner mig väl vet att jag är ett list-freak och skriver listor på mer eller mindre allt som ska göras och handlas och jag älskar det! Jag älskar mina listor och hade mått fruktansvärt dåligt utan dem.. det är ett helt system för mig, först kladdar man ner det på ett vanligt papper och sedan vidare på ett annat där man skriver lite snyggare, sen kanske man fyller på med lite andra "att - göra - eller - handla - saker" och när jag anser att den är färdigskriven så måste jag ju ( såklart, hallå? ) skriva rent den.. helst ska allt stå i kategorier och i vilken ordning det ska göras. Ja - det är jag det. Jag vet att det låter sinnessjukt, men alla har vi våra grejer och detta är min.. kan ju bara tillägga att jag inte skriver rent den på data eller nåt, det hade ju varit för mycket? Haha, nåja..

För övrigt förstår jag inte varför folk inte kan växa upp? Att dem fortfarande orkar hålla på.. umgås med folk och leka ( det är leka enligt min uppfattning när man uppenbarligen tycker en massa annat ) bästa vänner och sedan så fort dem vänder ryggen till snacka en massa skit och berätta mer eller mindre allt denna personen sagt till dem i förtroende.  Utan att man frågat eller ens gett en tillstymmelse till undran..Och det är en massa långa utläggningar om " trött på henne, orkar inte träffa henne, bla bla bla.." ..nej, jag märker det, haha. Det är så patetiskt så jag vet inte vad mer jag kan säga? Jag tycker ganska många gör så.. kan man inte bara står för vad man tycker. Gillar man inte någon, så umgås man inte med personen i fråga, så enkelt är det väl. Jag tycker det är ledsamt och sorgligt att folk i vuxen ålder sitter och baktalar folk som dem ska vara goda vänner med eller som dem iallafall har någon form utav vänskapsrelation med.. hur fan kan man tycka det är roligt att ha det så? Vill folk inte ha äkta vänskap där man kan lita på varandra och där man verkligen tycker om varandra, på riktigt? Nej, det är alltid så mycket  fel på folk, hmm.. om man kanske skulle se om sitt eget hus innan man anmärker på andras va? Alla människor gör sina val i livet, det som gör dem lyckliga och känns rätt för just honom eller henne.. det kanske inte alltid stämmer övrens med vad du eller jag hade gjort eller tycker, men huvusaken är väl att hon/han är en bra vän gentemot dig? Att ni har en bra relation och kemin passar.. vem bryr sig då egentligen om vad någon annan tycker eller vad personen gör med sitt liv utöver det? Många ( och det är många ) verkar ju inte ens kunna stå för att dem umgås med en del människor, vilket jag tycker är helt bisarrt. Det ska alltid påpekas så mycket, vad alla gör, vem dem gör det med, vad han/hon sagt/gjort/vill göra/ska göra.. men för fan, skaffa ett liv. Man ledsnar på att lyssna.. jag tycker bara att alla kan få leva sitt eget liv, låt folk göra vad fan dem vill. Varför inte liksom :)

Ja, det var allt för stunden iallafall, ska fixa mig en kopp te nu och hoppas att halsen slutar riva.. tjing!