bebisstress.
Tack,tack än en gång för alla kommentarer, ni är för goa.. för övrigt har jag egentligen inte ett vettigt skit att tillföra i dagens blogginlägg. Men eftersom mina fans ( iallafall ett av dem ) begärde lite uppdatering så försöker jag väl knåpa ihop något litet, haha. Dagen har varit segare än segast, vaknade relativt tidigt iallafall.. åt frukost och lullade runt lite, sedan tog vi hunden och gick ut på en liten långpromenad, hon fick springa och leka av sig, träffade grannhunden Nellie också - det är alltid lika populärt. Traskade hemåt senare, började städa.. väl klara med det så minns jag knappt vad vi gjorde, mjo.. Kent kollade på film och jag internettade samt läste min nuvarande bok. NU har vi nästan precis avklarat middagen som idag var tacos, jeeiiij, det var fruktansvärt gott, as always! Nu bloggar jag som synes, och sen blir det förmodligen ligga i soffan och titta film, it´s so perfect. Jag börjar lära mig så smått, att bara vila, det är ju skönt.
För övrigt är det dags för ultraljud nummer 2 på tisdag och jag är nervös, inte bara "vanligt" nervös som man nog säkert ofta är inför såna saker - utan för hela den här könsgrejen. På vårat första ultraljud fick vi ju veta att det är en liten pojke som ligger därinne, men jag bara går och nojjar över att dem ska säga något annat denna gången. Som t.ex "Det är en flicka" ... gulp liksom! Varför vet jag inte, jag är sån helt enkelt, det är bara en känsla jag har.. och det är absolut inte så att det gör någonting, vi blir glada oavsett vad som kommer ut ( så länge det är välskapt och en människa ) utan det är bara att jag ( vi ) är så mentalt inställda på att det är en pojke.. vi ska få en son, kort och gott. Men på något vis börjar hela den grejen att avskärma sig, mest för att jag mer eller mindre är övertygad ( nja, tanken finns där snarare ) om att dem denna gången kommer ge ett helt annat besked. Jag vet , dem brukar inte ändra sig - men det är jag och sånt händer faktiskt mig. För jag har ju varit gravid så många gånger förut, tänker ni nu - NEJ - men bara själva grejen, det skulle inte förvåna mig bara. Vad gör man då? Ingenting såklart,haha.. men det blir en jävla omställning. Jösses....
JAHA JA! Där fick ni ännu en inblick hos hysteriska och nojjiga jag.. det är just idag 56 dagar kvar til beräknad förlossning, andra och förmodligen det sista ultraljudet är om några dagar - jag börjar bli nervös, för att inte snacka om stressad. Ibland, vissa dagar är ju värre än andra, hihi.. som tur är har jag Kent, som är lugnet i stormen - han får ner mig på jorden, tack och lov. Men tankarna finns alltid där.. tänk så är det en flicka? Herregud liksom..eller en annan tanke, tänk så tittar h*n ut tidigare, MYCKET tidigare? Typ snart? Jag är ju inte alls mentalt förberedd för det, men jag vet att möjligheten finns och det kan också vara lite skrämmande ibland. MEN, sen vet jag ju, att oavsett om det är en flicka eller pojke, om h*n föds den 20 februari eller 31 januari så är det ändå vår bebis :D och jag längtar så!
Jaja, nu ska jag sluta nojja runt här och läsa lite bloggar - i hopp om att någon uppdaterat! tjing for now!
För övrigt är det dags för ultraljud nummer 2 på tisdag och jag är nervös, inte bara "vanligt" nervös som man nog säkert ofta är inför såna saker - utan för hela den här könsgrejen. På vårat första ultraljud fick vi ju veta att det är en liten pojke som ligger därinne, men jag bara går och nojjar över att dem ska säga något annat denna gången. Som t.ex "Det är en flicka" ... gulp liksom! Varför vet jag inte, jag är sån helt enkelt, det är bara en känsla jag har.. och det är absolut inte så att det gör någonting, vi blir glada oavsett vad som kommer ut ( så länge det är välskapt och en människa ) utan det är bara att jag ( vi ) är så mentalt inställda på att det är en pojke.. vi ska få en son, kort och gott. Men på något vis börjar hela den grejen att avskärma sig, mest för att jag mer eller mindre är övertygad ( nja, tanken finns där snarare ) om att dem denna gången kommer ge ett helt annat besked. Jag vet , dem brukar inte ändra sig - men det är jag och sånt händer faktiskt mig. För jag har ju varit gravid så många gånger förut, tänker ni nu - NEJ - men bara själva grejen, det skulle inte förvåna mig bara. Vad gör man då? Ingenting såklart,haha.. men det blir en jävla omställning. Jösses....
JAHA JA! Där fick ni ännu en inblick hos hysteriska och nojjiga jag.. det är just idag 56 dagar kvar til beräknad förlossning, andra och förmodligen det sista ultraljudet är om några dagar - jag börjar bli nervös, för att inte snacka om stressad. Ibland, vissa dagar är ju värre än andra, hihi.. som tur är har jag Kent, som är lugnet i stormen - han får ner mig på jorden, tack och lov. Men tankarna finns alltid där.. tänk så är det en flicka? Herregud liksom..eller en annan tanke, tänk så tittar h*n ut tidigare, MYCKET tidigare? Typ snart? Jag är ju inte alls mentalt förberedd för det, men jag vet att möjligheten finns och det kan också vara lite skrämmande ibland. MEN, sen vet jag ju, att oavsett om det är en flicka eller pojke, om h*n föds den 20 februari eller 31 januari så är det ändå vår bebis :D och jag längtar så!
Jaja, nu ska jag sluta nojja runt här och läsa lite bloggar - i hopp om att någon uppdaterat! tjing for now!
Kommentarer
Postat av: Milo
Hehe Josefin , du behöver inte oroa dig för det! Klart att det finns fall där det varit missvisande på första men du får inte tänka så mkt på det, bara du själv som blir straffad!.
Du ska se att det kommer visa sig att det är en påg där inne , en fin liten kille :).. kramar!
Postat av: Jasas
Ja dem brukar ju ha rätt! :) Men Emmelie fick ju höra att hon väntade en flicka på båda sina ultraljud och ut kommer Max! Och då hade dem varit så säkra som dem kan bli på UL:en.
Men OM du / ni får en flicka så lovar jag dig att du inte kommer kunna se dig själv med en pojke och virce verca. För jag kan inte se mig som mamma åt en flicka, eftersom jag har Mio.
HUR SOM så förstår jag dina tankar - har ju själv upplevt dem precis så som du förklarar.
Trackback
