Josefin - Mamma till världens finaste Liam

Jag glömde ju berätta en sak igår, Tasha ( vovven ) har haft problem med sitt ena öra ett bra tag nu, i en 9-10 månader kanske? Det började hur som helst strax efter att Liam föddes.. och vi har varit på djursjukhuset för att kolla upp detta ett par gånger, varav dem bara konstaterat att det är vanlig smuts och vid ett tillfälle misstänkte dem att det var skabb, då detta tydligen är vanligt hos hundar. Hursomhelst har vi fått olika preparat för behandla "skabben/klådan/irritationen/smutset" och det har hjälpt korta perioder för att sedan börja om igen - hon flaxar med öronen, kliar sig fanatiskt mycket och slickar tassarna konstant, vilket är ett stort tecken på stress. Vi har rengjort dem där förbannade öronen dag ut och dag in. Det har känts så hopplöst kan jag meddela, att det aldrig gett resultat mer än i ett par veckor åt gången..

Frustrerande har det varit, låter kanske hemskt då det givetvis är henne det varit mest synd om, men ni som är eller nångång varit hundägare ( eller djurägare överhuvudtaget ) vet hur mycket det tar på en när inget man gör hjälper och man far fram och tillbaka på djursjukhuset. Se henne klia sig för jämnan, knappt kunna gå ut med henne utan att hon flaxar och far fram och tillbaka för att hon är så besvärad.. allting har liksom bara kretsat runt dem där öronen. Man blir matt till slut om sanningen ska fram, det blir inte riktigt lika mysigt att ha en hund längre när det bara är en massa slit och elände. Gud vad hemsk jag låter, men jag hoppas ni förstår min poäng..

Nu på sistone blev det iallafall outhärdligt, för hon var mer fanatisk än någonsin med öronen och kunde knappt koncentrera sig på annat. Hon började ändra beteende, slutade lyssna och betedde sig bara allmänt konstigt - det enda hon gjorde hela dagarna var att tvätta sig, om och om igen. Så till slut fick vi nog och sa att något måste göras, det blir ju liksom aldrig helt bra..bara som en ond cirkel. Efter lite letande fick Kent fatt i en privatpraktiserande veterinär här ute i Limhamn ( där vi bor ) som tydligen hade fått jättebra omdöme så han ringde och fick en tid rätt snabbt. Vi valde att strunta i djursjukhuset då det låg mycket längre bort och mycket för att vi innerst inne kände att dem aldrig skulle göra något ändå..och tur var väl det. Minns nu att vi varit där ett antal gånger pga henns öronproblem, dem har undersökt men bara konstaterat att det var smuts. Veterinären igår kunde däremot konstatera, efter en undersökning, att hon har en långt gången örininflammation!

Hennes ena öra är svullet långt in i hörselgången, så förmodligen har hon inte slutat lyssna på oss - hon har helt enkelt inte hört oss, sa veterinären. Stackars lilla! Man känner sig så dum och får ju extremt dåligt samvete.. fast veterinären sa att djursjukhuset begått tjänstefel, för detta borde dem ha upptäckt för längesedan, det är inget som upptsått nu. Och vi är ju inte direkt proffisionella veterinärer, jag och Kent. Nej fy fan så arga och besvikna vi var igår.. men nu har vi iallafall fått klara besked och RIKTIG medicin till vår tjolla - äntligen!