Oärslighet och vänskap.
Jag har fått frågor angående min blogg, som jag anser är helt relevanta och okej, givetvis kan en del undra varför man väljer att göra sin blogg privat, medans andra ( oftast de som "skyddar" sin egen ) ser det som självklart. Sen finns det dem som ifrågasätter, oftast även både det ena och det andra också - och svaret är enkelt : FÖR ATT JAG VILL! Dock, är det såhär.. i min blogg väljer jag att skriva om privata sake, nödvändigtvis inga sensationella eller omskakande saker, men lika gott privata. För mig är min son en privat angelägenhet t.ex, hans framsteg, vår vardag och min familj överhuvudtaget är inget som angår allmänheten.. men det är ändå inte den stora poängen. Utan den är, att folk missbrukar det dem läser om ibland eller gör mina saker till en allmän sak. INTE OKEJ.
Jag har förstått att en del människor kan gå väldigt långt, dem kan säga vad som helst om vem som helst - för de anser sig ha rätt till det, eller så ser dem inget fel i det. Jag kan inte riktigt svara på det, det kan endast dem.. eller kanske du som läser just nu? Jag har tänkt en hel del på sistone, eller snarare började tankarna gro när Liam var en liten "Liam i magen" och när han föddes, så förändrades min värld.. ni med barn ( dem flesta ) vet jag menar, man börjar tänka annorlunda, man värderar andra saker och framförallt - man lär sig uppskatta och märka vilka som är fina människor och vilka som är.. ruttna på insidan.Man ställer helt plötsligt andra krav, många vänner försvinner ( både på eget bevåg och för att man helt plötsligt inser vad dem går för ) , men man börjar även öppna ögonen för folk i allmänhet. Jag kan säga med handen på hjärtat att jag växte upp när Liam föddes, jag sållade bland mina vänner och valde att behålla dem som ger mig något ( inte materiellt utan emotionellt ).
I mina ögon så kan människor förändras, vissa tror att en människa är på samma sätt resten utav livet... ibland är det så, men ibland inte. Många gånger handlar det om att ge och ta, är man villig att ge människor nya chanser, är man villig att vänta tills folk är redo att förändras - till det bättre? Alla kan förändras, men alla har inte viljan.. eller insikten om att det är nödvändigt. Det finns folk man vuxit ifrån, eller glidit ifrån.. under perioder, antingen av giltiga skäl eller för att det varit fel plats vid fel tillfälle så att säga. Lyckligtvis kan man många gånger hitta tillbaka till varandra,många gånger pga av man lyckats komma ihåg och hålla fast vid dem fina stunderna och dem underbara egenskaperna som gjorde att du föll ( vänskapsmässigt ) för samma person en gång i tiden.
Sen finns det dem, som tyvärr aldrig ändras, för dem förstår inte själva vad dem gör för fel.. det värsta jag vet, är osäkra människor. Inte osäkerheten i sig.. utan när osäkra människor låter osäkerheten bli en orsak till att vara oärlig. Folk som talar illa om vänner,bekanta,obekanta för att samla poäng hos andra.. folk som tycker det är okej att baktala andra människor. Jag säger inte att jag är Guds bästa barn, inte heller mina vänner - men man mognar väl? För kom igen, vem fan snackar skit om sina vänner? Varför? Och vem umgås med någon som snackar skit om en...? Jag skulle aldrig acceptera att en vän var oärlig mot mig, att en vän talade illa om mig bakom min rygg.. i nuläget. Gjort är gjort, historia är historia.. som sagt, folk kan förändras, man växer upp. Men en del gör tyvärr aldrig det.. vissa talar alltid illa om andra människor, även folk dem inte känner. Det ligger i deras natur helt enkelt, antar jag - vad kan det annars vara?
Vad som än må ha hänt förr, vare sig det var för ett år sedan eller 10, så är det historia. Idag vet jag vilka som är mina vänner och dem håller jag varmt om hjärtat och speciellt dem man kanske haft duster med förr, för trots detta.. finns vi där för varandra fortfarande, och uppskattar varandra för samma saker som vi alltid gjort. Man ska inte vara rädd för att ge människor en andra chans, ibland en tredje eller fjärde.. men man ska heller inte vara rädd för att våga säga ifrån, när man vet att det inte finns mer att ge. När det är över.. kort och gott, så ska man inte ta skit från någon och heller inte acceptera att folk säger vad dem vill om en. Det är nog det stora hela, skälet till att jag inte vill dela med mig av mitt liv till vem som helst längre, för det missbrukas - folk förnedrar mig genom att tala om mig, bakom min rygg. På ett fult sätt.. och det är inte okej. Folk som inte känner mig, men ändå tycker en massa.. men trots att munnen är stor, är modet litet - för personen i fråga är oärlig och falsk. Vågar man inte stå för den man är, eller det man tror på - så är man en svag människa i mina ögon. Punkt slut. Det finns inga mellanting, inga kryphål..
Gå i fängelse, gå direkt i fängelse - utan att passera gå. Ungefär.. nu är du raderad.
Kommentarer
Postat av: Marie-Louise
Älskar ditt sätt som du skriver på! .. stor eloge till dig, du spikade varje ord och har så sant så!. Du har fått mig att vakna upp på många områden ,tack!
kra,
Postat av: Malin
Bra skrivet! Det du skriver är så sant så sant! =)
Postat av: Marie-Louise
Jodå nu mår hon mkt bättre, var ett migränanfall :( Hon har tyvärr ärvt min :(. Jadå kommer upd sen , är så sjutk nyfiken på hans vikt o längd, lär itne blir chockad direkt för han e så tung och lång så kanske 61 lång o över 6 kg tippar ja på :P...
Jaaa , det ska bli så mysigt på fredag ! Jag tar med lite leksaker till miranda och film så har hon o göra haha :P
Postat av: Cecilia
Väldigt bra skrivit!! Håller med dig fullständigt!
Trackback
