HANNA.. ( Jasas )
Folk nämner ofta nuförtiden att jag och Jennifer ( lillasyster ) är väldigt lika varandra, ibland har jag dock svårt för att se det själv. Men på sistone har jag sett det mer och mer på foton där vi sitter tillsammans, det börjar framträda mer nu när hon blir äldre tror jag. Men det är kul och höra att man är lika,verkligen!Sen om det är glädje eller sorg att bli lik mig går ju att diskutera, HAHA.
Sömnen, jag lever fortfarande i min fantasivärld där Liam alltid kommer somna fint på kvällen i sin säng, sova hela natten och vakna i rimlig tid på morgonen. Gud så naiv jag är, men man får njuta av lugnet så länge det varar, för jag vet att det förmodligen kommer ändras på två röda sekunder. Och när jobb och dagis kickar igång så blir det säkert tufft, får huvudvärk bara jag tänker på det :) Barn och sömn går ju inte riktigt hand i hand jämt, som man får kämpa emellanåt för att få bra rutiner och det kan slita ut en att komma dit. Hujeda mig..
Angående vovven, alltså jag tror inte folk förstår ens frustration och hur jävla TRÖTT man blir rent ut sagt. Tycker detta har varit fruktansvärt med hennes öron, till slut har jag bara ledsnat och känt att "jag orkar inte mer nu".. men Daizi, jag vet hur jobbigt ni hade det med henne, inte med henne - utan det sjuka så att säga. Det är svårt att förklara för folk som inte varit där själva, hur ens hunds problem kan slita på en själv. Men man vet ju hur hon brukar vara och när dem sen bara tappar personligheten och blir fixerade vid det onda/kli-iga osv så är det en jäkla process. Man tappar suget helt enkelt, inte sant? Hoppas detta hjälper nu och hon blir bra alltså, annars vet jag inte vad jag gör..
Ja, det är härligt med Kent -han är precis rätt för mig! :) Ibland har man tur och finner sin själsfrände..
SVAR PÅ KOMMENTAR : haha pappa mathias betalar lol , neeej va hemskt det lät.. vi har ju trots allt gemensam ekonomi men ja han drar ju in dom stora stålarna därav :P.. vf förklarar jag ens mig för min bästa vän? HAHAHA! ...
Jaja du kommer få din gam ;) .
Åh tack för ett helt inlägg, wow liksom! :D
Men hörrö du! Josefin! Du vet att jag tycker du är vacker för det har jag tjatat om i alla år, har jag inte? Klart som 17 att Jennifer skattar sig lyckligt lottad att vara lik sin vackra storasyster! Du är som en tavla.. sådär mystiskt vacker. Oj, sorry, men ja, jag bjuder på (kanske?) lite rodnande kinder :)
Hahaha, jag är pessimist angående sömn bara för att vi haft såna "problem" (eller ska jag skriva kontraster?) med Mio's sömn. Men jag tror hellre på att alla rutiner verkligen faller på plats då dagis / jobb börjar! Så jag tror att ni har ett bra exemplar på hur små "ska" / bör, sova. Och äntligen är vi där med Mio, också! Det tog bara 1.5 år, liksom! :P
Oh ja.. vi visste ju utvägen med Daizi. Så som erans vovves öron såg ut, hade typ hela Daizan sett ut :( Daizi hade stora sår och skorpor i hela örongångarna och ut på "lapparna", som aldrig läkte.. Vi fick smörja dagligen med kortison salva.. också alla piller.. en gång då vi kom hem efter att ha varit borta i 30 minuter hade hon ett stort köttsår bak på ryggen som hon själv gnagt upp pga av klieriet :( Därefter fick hon alltid ha plasttratt på sig då hon var ensam hemma...
Jaa, det märks och syns! Underbart! <3
