Josefin - Mamma till världens finaste Liam

Det blev ( nästan ) en repris från igår här hemma imorse, Liam vaknade vid 6-tiden och då blev det mat och blöjbyte och sedan gjorde jag som gårdagen, dvs flyttade över honom i vår säng. Och vi somnade gott båda två, dock vaknade jag inte före honom denna dag, utan vi steg upp 9.3o ( ! ) - jösses, blev rätt snopen kan jag säga. Nu har vi hunnit mysa en massa och även ätit frukost båda två, han ligger för tillfället i soffan och pratar med tavlorna - jag tror dock att han somnar vilken sekund som helst, för ögonen går i kors.

Jag höll nästan på att slå ihjäl mig inatt ( stor överdrift givetvis ) - hela familjen somnade nämligen långt innan mig, när jag väl skulle krypa till kojs och hade släckt ner överallt så var det snabba rörelser som gällde. Till saken hör att jag är mörkrädd och springer fram till sängen efter jag släckt den sista lampan och slänger mig under täcket fortare än fan själv.. vilket bra stöd jag lär bli för vår son om han i framtiden skulle vissa samma tendenser, nåväl. Precis när jag tar det sista skuttet så snubblar jag över Tasha ( hunden ) och mer eller mindre flyger fram.. hon sover nämligen nedanför lillemans säng och det hade jag inte en tanke på, det var kolsvart i hela rummet, så vad såg jag? Nåväl, så skulle man i den lilla bråkdels sekund man hann tänka försöka vara lite graciös och inte riva allt i sin väg och i samma veva väcka dem som sover. Kan tillägga att jag lyckades undvika väcka någon, men jag slog mig på köpet, haha.. vilken syn det måste ha varit, för den som såg - dvs hunden, som tittade på mig totalt oförstående. Typ     " du vet väl att jag brukar ligga här " .. Det kanske är på tiden att man försöker komma över sin mörkerrädsla lite smått?

Imorse när jag loggade in på min mail såg jag att Sandra ( en vän jag känt sedan jag flyttade till Malmö ) hade skrivit i min gästbok på Facebook - och det var nog något av det finaste jag läst på länge, såklart handlade det om lilleman, därav blödigheten. Jag blev så glad och rörd att jag nästan grät ( som vanligt! ), men det var så otroligt kul att läsa, se själva :

"Hej! Jag kan inte smälta hur otroligt SÖT din lilla son är! Han har så mycket karaktär i sitt utseende och ser redan ut som en liten "människa" istället för bara en liten bebis :) Om min kommande bebbe blir ens hälften så söt kommer jag bli världens lyckligaste :D Kram! 

Hur kan man inte bli överlycklig av en sådan kommentar? Tack, tack, tack kära du - du förgyllde min dag!  =) På tal om att förgylla saker så behöver jag verkligen gå till frissan och fixa detta kråkboet.. jag vill gärna behålla det långt - men klippa upp det en aning + färga. Jag har sagt ända sedan Liam var 2 veckor ungefär att jag ska boka en tid, han blir 2 månader på fredag och mitt hår bara växer.. och ingen tid har jag bokat. Man prioriterar så mycket annat och vissa saker känns plötsligt inte så viktiga längre.. men, denna månaden blir det ett besök till frissan, utan tvekan. Nu sover mitt hjärta ser jag, så jag ska passa på att läsa lite bloggar och sedan blir det filmtittande. Idag ska vi inte göra något alls, bara vara hemma och mysa, det är ändå så tråkigt väder. Hej så länge!