Josefin - Mamma till världens finaste Liam

Söndag var det idag och med andra ord sista dagen på helgen... vi har verkligen inte gjort mycket kan jag säga, bara tagit det lugnt och njutit av att vara lediga. Tillsammans då dvs.. blev en massa film igår och god mat, sedan Robinson - såklart, jag har aldrig gillat den "serien" förr och knappt följt en säsong, men dettta året är jag hooked.  Väntar med spänning varje lördag när klockan närmar sig åtta ( det är kanske det som kallas lättroad ) och gottar mig åt alla pakter, knivar i ryggen och ansiktsuttryck när folk inser att dem blivit blåsta, hah. I´m evil.. men det är skoj, när det gäller dousåpor så skaffar man sig ju ( oftast iallafall ) rätt snabbt favoriter och människor som man uppskattar lite mindre. Sen kan jag bli lite smått hysterisk måste jag erkänna när en person jag inte gillar åker ut, det klappas händer och jag nästan skriker "jaa-aaa" - det kanske är lite för mycket, men vad gör det? Jag älskar det och blir som ett litet barn, både för spänningens skull och för att jag verkligen kan känna ren avsky över en del deltagare. Nåja, nog om detta kanske  =)

Tack för alla era kommentarer angående fredags bravader inom sjukvården, jag har lyckats lugna ner mig en aning - men retar mig fortfarande över att man blir så dåligt behandlad på vissa ställen, eller snarare, utav vissa människor. Jag har alltid varit väl medveten om att vården oftast är under all kritik och vägen till att få den hjälp man behöver kan vara lång, det blir man ju smärtsamt varse om inom mitt jobb - när man ska flänga runt till vårdcentraler, MAS, experter osv osv. Ingen vet något och vill ännu mindre hjälpa till.. men man reagerar nog inte fullt så kraftigt förrän man står där med sitt barn och allting bara fallerar och systemet så uppenbart inte fungerar som det borde. Det kan bli väldigt känsligt och känslan av att kunna gå över lik för sina egna kan bli rätt påtaglig.. Som Hanna sa, så blir heller inte jag speciellt förvånad, men trots allt besviken. Någonstans har man ändå lite större förhoppningar än detta.. usch, så ledsamt.

Idag vet jag inte vad som händer, Kent ska eventuellt iväg en sväng lite senare - men jag ska iallafall ut på en promenad med Liam hade jag tänkt, sen får vi se var vi hamnar. Jag känner mig pigg och utvilad, jag fick sovmorgon idag då lilleman spenderade morgonen med sin pappa och jag, jag vaknade strax före 10 - underbart ! Men vi ska dock inte klaga, han sover ju som en stock på nätterna och världens gladaste och snällaste under dagarna.. han skrattar och skrattar mest hela tiden. Nå.. nu ska jag avrunda detta inlägget och mysa med mina pojkar.. hej så länge!

Lite divese bilder från helgen / veckan :