Josefin - Mamma till världens finaste Liam

Vilket jävla väder vi har idag, rent ut sagt. Det regnar för fullt, blåser och är så grått och trist ute.. var ute på balkongen en snabbis tidigare, och det var allt annat än varmt kan jag meddela.  För övrigt är det bra, har sovit som en gris inatt - vaknade vid 5.3o av Liam som var hungrig, då steg hela familjen upp och det blev frukost för den lille.. sen kilade pappa till jobb och vi mös vidare i soffan. För en halvtimme sen ungefär började ögonen hänga på min lille prins och han började med sina "tröttljud", det är varken skrik eller gnäll - mer långa och utdragna läten tillsammans med några suckar här och där  :)  Provade att flytta över honom till spjälsängen och hann inte ens ge honom nappen innan han sov.. tröttmössa. Själv sitter jag och dricker kaffe, hur pigg som helst.. bortsett från den allmänna tröttheten vs. "segheten" som smyger sig på pga vädret.

Igår var vi ute praktiskt taget hela eftermiddagen, det var så fint väder och superskönt med sol och blå himmel. Strax efter 12 gjorde vi oss iordning för lite utomhusvistelse.. var först i valet och kvalet om jag skulle ta med Tasha ut eller inte. Hon låg utfläkt över vardagsrumsgolvet och vilade sig när vi skulle gå ( vi hade varit ute en stund på förmiddagen ) och jag ansåg faktiskt att hon kunde stanna hemma en stund.. inte för egen del, utan för hennes. Hon behöver också lugn och ro ibland, man ( jag ) tänker inte alltid på att hon, precis som vi.. också vaknar när han vaknar, är där när han är ledsen / arg och skriker för kung och fosterland - hon hör honom ju lika mycket ( om inte mer ) som en annan. Så jag ansåg att det nog inte var fy skam för henne att ha lägenheten för sig själv i några timmar, få vila och lulla runt för sig själv i det tysta  :) 

Så det blev Liam och jag ute i naturen, kilade först iväg och hämtade ut mitt paket från H&M, äntligen fick jag mina kläder! Jättefina linnen, kofta och lite t-shirtar till lilleman var det.. sen promenerade vi vidare bort mot en litet skogsområde i närheten där vi bor. När vi varit ute och spatserat i drygt 2 timmar så ringde Kent och frågade vad vi hade för oss och var vi var, själv var han inne på firman.. när vi lagt på så fortsatte vi glassa i solen och när vi gått en liten bit så ser jag en kille komma cyklande en bra bit framför oss, med en stor hund springandes sidan om. Reagerar inte alls på killen utan mer på hunden och tänker " åh, så lik Tasha den är när den springer..." och ju närmare dem kom desto mer fascinerad blev jag, springstilen var slående lik, tungan hängde ut på samma sätt som när hon springer.. tänkte återigen ; " men gud vad lika dem är, fan vad skumt.."  och ju närmare dem kommer desto mer ser jag att hunden verkligen springer mot mig och Liam med siktet inriktat på mig, blir först lite fundersam / irriterad ( för att inte snacka om nervös ) och undrar varför ägaren inte håller sig på andra sidan vägen så att säga, istället för att cykla i världens attack mot oss. Tills jag äntligen ser att det är Kent och Tasha  :)  Därav sprinten mot oss, hon var så glad lilla snäckan.. Kent var redan på väg hem när han ringt mig tidigare och bestämde sig för att komma ut och göra oss sällskap, men inget säger han, toker - överraskning var det och jag blev så glad så! Tasha hade legat och sovit när han kom hem från jobb, så nog hade hon njutit av ensamheten.. härligt för henne!

Nåja, nu har jag skrivit en halv roman och absolut ingenting så nu ska jag återgå till mitt kaffe och kiak runt lite, på återseende - tjingeling!