Josefin - Mamma till världens finaste Liam

Jennifer : Om du läser senaste inlägget ordentligt så ser du att det står att Kent rökte, inte jag. Haha, jag slutade för snart 8 månader sen, pucko. :P  Ha inte så brått när du läser tös.

Annars, godmorgon! Vaknade för en timme sedan ungefär, nu sitter jag här - nyduschad med en kopp kaffe, ska snart äta lite frukost. Kent börjar också vakna till liv hör jag från sängen, det vrids och det mumlas för fullt där borta, det är väl sånt som kallas "morna sig" ? Gårdagen var relativt lugnt, vi blev bjudna på fest vid 21-22 och jag var ju supermotiverad not. Så vi sket i det, hade man vetat det tidigare och hade det inte varit på andra sidan stan, så kanske.. men det blev soffan och film, passade mig så mycket bättre. Idag vet jag inte vad som händer, återstår att se.. känner för att baka,hah.

För övrigt har jag haft dagar nu då jag varit så jävla TRÖTT rent ut  sagt på att vara gravid! Jag har varit trött som fan, haft förvärkar, ont i ryggen, svårt att andas för att han trycker på så otroligt mycket.. ja, listan kan göras lång. Men det värsta är nog, tro det eller ej, att han är så livlig, jag har inte fått en lugn stund! Jag ljuger inte, sanna mina ord got folk - när jag säger att han från fredag kväll till sent igår natt sov/låg still max 30 minuter ! Han sparkar som fan, slår med armarna/händer, vänder sig hela,hela,hela tiden.. fram och tillbaka, vänster till höger..höger till vänster. Han slår så hårt mot urinblåsan att jag vill dö emellanåt, han sparkar på revbenen ( båda sidor nu ) att jag skriker rakt ut och när han vänder och vrider sig ser det ut ( och känns ibland ) som om han ska komma ut från magen och inte dem nedre regionerna så att säga.Både min egen barnmorska och båda barnmorskorna på KK när vi varit på båda ultraljuden, sa att han var ovanligt livlig och en sprallig/frisk liten grabb eftersom han vid båda UL rört sig och sparkat som sjutton och varje gång min egen barnmorska ska lyssna på hjärtljuden så sparkar han såpass att hon nästan tappar "apparaten" eller vad man kallar det, grejen hon drar med på magen. Missförstå mig rätt, jag älskar att se mitt barn röra sig så mycket och det är en lättnad många gånger och se att allt är okej, han lever osv.. men ibland blir det bara to much.

I fredags natt började jag gråta för det gjorde så ont, han sparkade både på revbenen och kom åt urinblåsan - hur jag än låg så bökade han och ryggen värkte. Plussa på detta och en massa hormoner som gör att man blir mentalt ostabil emellanåt,andnöd pga att han trycker mot alla möjliga jäkla organ, illamående, känslan av att inte få en lugn stund och hur du än ligger så blir det fel - så ja - jag pallade inte trycket mer. Sov skitdåligt hela natten, vaknade ett flertal gånger, inte av mig själv utan av att han sparkade och givetvis var jag kissnödig.. och sen ska man försöka somna om medans han har gympapass därinne, good luck! Efter massage släpper ryggontet lite, har inte så stor problem med det, kommer ibland bara... men för helvete liksom. Inatt har jag iallafall sovit, bebis också verkar det som.. nu är han lugn, buffar lite då och då, känner honom röra sig så smått.. mysigt :) Det är kul när han "går loss", det är inte det.. både jag och Kent blir totalt fascinerade och bara stirrar på magen som rör sig i 120 och hans fötter som sticker ut här och där ibland.. men det finns ju gränser. Mja, det var det hela.. jag fick gnälla ur mig lite.. och ja, frukost var det ja - hih. tjingeling!