Josefin - Mamma till världens finaste Liam

Haha, jag vet inte vem "Anonym" är som ska ge mig ett diplom för jag varit duktig och slutat röka? Men jag tackar, jag tackar.. men ser mig inte som duktig, det var för mig ett självklart val att sluta röka när jag blev gravid. Alla gör precis som dem vill, inget jag bryr mig om - men det var helt enkelt inget snack om saken för min del och speciellt svårt var det inte heller, så egentligen.. var det inget märkvärdigt. Har man bara ett tillräckligt bra och starkt skäl + lite vilja så klarar man allt.. och vår bebis är mitt skäl, hans hälsa och välmående är viktigare än mitt röksug, simpelt.  Sen ska man inte kasta sten i glashus och säga att jag slutat för gott och är världens bästa, ( överdrift såklart )  för man vet aldrig hur det blir framöver, det har varit enkelt att vara rökfri under graviditeten pga att jag vet att barnet mår bäst av det - jag känner inget sug över att börja igen, för tillfället trivs jag med att vara rökfri, men vi vet alla hur lätt det är att falla tillbaka. Så man ska inte ropa hej.. förrän man kommit över ån. Så jag tänker inte vara stöddig förrän bebisen är ute och amningen är över, då kan jag känna mig duktig om jag fortsätter vara rökfri, nu är det mestadels för någon annan jag låter bli. För tillfället känns det som om jag kan fortsätta vara rökfri, men vem vet vad man känner om några månader, hih. Men tack ändå, rökning är en stor grej och fan så jobbig att lägga av med - det vet jag av tidigare erfarenhet, har slutat så många gånger, men alltid fallit tillbaka. Men inte denna gången, fast enligt mig - så är det helt annorlunda. Vad tycker ni själva?

Annars, så har dagen varit superlugn.. jag gick ut en låång promenad med hunden på förmiddagen, underbart skönt var det! Vi behöver båda motion så det var perfekt.. sen traskade vi hemåt och åt lite, torrfoder till Tasha och mackor till matte.  Sedan dammsög jag, kunde inte låta bli, hahaha... plockade lite i en massa lådor och kastade gammal skit, sen la jag mig i soffan och läste ett bra tag.. ut på ännu en runda med vovven, vi kom hem för 3o minuter sen ungefär. Nu är hon supertrött och snarkar för fulla muggar borta i sin bädd, tulla.. jag har precis börjat förbereda middagen, blir ugnsbakad falukorv med hemmalagad potatismos idag, mumma - jag är hungrig. Väntar bara på att Kent ska trilla innanför dörren, vilket han borde göra inom kort..

TACK alla för era kommentarer ni lämnar titt som tätt, det är så roligt med respons och ännu roligare att läsa! Svarar på en del emellanåt, bara därför att.. jag vill, hohoho.

Milo  -  Haha, angående min städmanilista ( Kent skrattade för övrigt när jag upprepade din kommentar för honom ) så har jag faktiskt inga stora projekt kvar, mer än att rensa lite smått,t vätta bebiskläder och bädda spjälsängen, jeeij! Ska försöka tagga ner så smått nu slutet.. wish me luck!

Hanna  - Åh, jag har aldrig tyckt om att sova på mage, så för mig har det aldrig varit något problem, men jag förstår dig :/ När det gäller sovandet är det mest jobbigt för mig att det är så tungt att vända sig,haha.

Frida  -  Visst blir det för mycket ibland och man måste ju få gnälla trots att man "ska" le och vara glad igenom hela graviditeten enligt vissa, det funkar ju tyvärr inte så :) Men jag överlever, det var en dålig och jobbig dag - men det goda uppväger alltid det dåliga! Snart är han här och då är alla krämpor ett minne blott :)