Josefin - Mamma till världens finaste Liam

It´s been a shitty day - det är väl allt jag kan säga egentligen? Liam har gnällt sig igenom hela dagen, mer eller mindre.. morgonen började bra, han vaknade vid 7-tiden och fick mat.. var på strålande humör fram tills strax efter 9 när han somnade igen. Men efter tuppluren var det igång - jag gav mat, bytte blöja, lekte med honom, försökte roa och underhålla allt vad jag kunde. Ingenting, då menar jag ingenting passade.. han grät eller skrek inte, utan bara gnällde, och högt dessutom - han låter som en sjuk katt när han sätter igång. En stund går väl an, mycket kan man hantera när man har barn - men till slut blev det så otroligt irriterande och påfrestande så det kröp i hela kroppen på mig. Vad jag än gjorde så gnälldes det, varmare och mer stressad blev jag.. det är ju med all sannolikhet tänder som är på G, för han dreglar något fruktansvärt och river/kliar sig i munnen hela tiden. Synd om honom är det verkligen, hoppas det kommer snart..

Vid lunchtid fick han alvedon och det verkade hjälpa, för han lugnade ner sig en bra stund och somnade till slut.. men vaknade lika fort igen och så var gnället igång. Mot eftermiddagen gick det över i ännu värre gnäll + skrik och då var jag nog på bristningsgränsen alltså, det är hemskt när inget man gör hjälper och han blir bara mer och mer arg.. Kent ringde mitt i alltihop och då var jag helt mörbultad, kände mig totalt hjälplös och bara helt slut.. hade så ont i magen av allt stress och jordens huvudvärk, lyckades bara klämma ur mig " jag pallar inte mer, jag tar livet av mig.. mitt huvud exploderar snart".. Då skulle han precis sluta och var hemma kort därefter och han var så himla underbar, tog med sig lilleman ut på en lång promenad så att jag fick lite lugn och ro. Slängde mig i soffan med en kopp kaffe och läste min bok.. huvudvärken försvann, likaså magontet.  Vad liten på jorden man kan känna sig ibland, man ska behålla det goda humöret när dem små är på stridshumör.. samtidigt som man är nära att bryta ihop. Tack och lov är dessa dagar oerhört sällsynta, men när dem väl kommer - så kommer dem med besked. Han tar väl igen för att han alltid är så glad  :)

Nåja, nu sover han iallafall .. jag känner mig fortfarande på lite dåligt humör, ni vet - sådär så bara någon säger fel ord så kommer man att explodera? Ska göra mig en kopp te snart och lite goda mackor, sen krypa ner i soffan hos min älskling och ta vara på resten utav denna kvällen. Och, ta vara på lugnet.. jag och lilleman skulle egentligen ha åkt hem till Arijeta vid 16-tiden idag, men jag behöver väl inte ens förklara varför jag ställde in det?  =)